Det var ett bra möte på Barn- och utbildningsförvaltningen i går, onsdag.
Attention fick en halvtimme att prata om Galaxens kommande nedläggning.

Ungefär så här gick det till:

Jag berättade kort om Attention Håbo.
Jag berättade om hur fantastisk Galaxen har varit för att tex hjälpa barnen att skapa goda relationer till andra barn. Och till andra vuxna. Jag berättade också om den enorma lättnad som föräldrarna fått av att skolan äntligen fungerar. Vilket skapar tryggare vuxna som in sin tur skapar tryggare barn.

Alla rektorer vill väl, och de har redan tagit sig en funderare på om Galaxen verkligen ska läggas ned. Det jag hörde nämnas var tex:
– de är rädda att barn som går på Galaxen ska exkluderas ur det sociala livet.
Jag svarade att alla barn vill inte/kan inte/förmår inte vara i stora sammanhang.

– de har pratat med några barn som tidigare gått Galaxen och de har svårt för sociala sammanhang. Och det beror nog på Galaxen.
Jag svarade att dessa barn antagligen har det svårare med det sociala, oavsett om de gått på Galaxen eller inte, eftersom det antagligen ingår i deras grundproblematik. Men på Galaxen har de fått en möjlighet att lyckas.

– rektorerna pratade om att  ”man måste träna barnen att vara i stora sammanhang” så att de inte blir exkluderade.
Jag svarade, ska vi då också träna alla döva att bli hörande? Eller att de som inte har ben ska ha som mål att springa 100 meter? Vi behöver acceptera att alla kommer inte att lyckas följa normen utan behöver få vara annorlunda.
Snabb replik var då att de var en viktig poäng jag tog upp där och att de skulle verkligen ta sig en funderare över vad inkludering kan ställa till med och se till att det hjälper istället för stjälper.